Vi välkomnar er hit idag, till vårat sista inlägg här i den antika bloggen.
Dagens inlägg skall handla om hur människan valde att omsorgen skulle se ut bland dåtidens befolkning.
Under den Antika tidsperioden, så är det uppenbart att den vård och hälsa som vi har idag inte var den samma som då. Utvecklingen har ökat och människan idag är inte lika instängd och fastställd på en enda "tro".
Med en enda "tro" vill jag utforma meningen till att under antiken så fanns inte de läkemedel som vi har idag, utan då trodde man på att vatten var den enda lösningen till uppfriskande. Naturen var det ända dom hade att gå från, med naturens hjälp byggde de även upp sin hälsa.
Det sorliga är dock att omvårdnaden utav människan var väldigt orättvist upplagd.
Det som aldrig skulle kunna hända i dagens samhälle, här i Sverige, det var helt naturligt då.
Männen hade makten, de styrde över allting i stort sett. De var även mycket mer värda än vad kvinnorna var under denna tid. Männen var de som hade hand om ekonomin, de ärvde familjens ägodelar, medan kvinnorna stod med tomma händer. Man kan säga att de inte ens ägde sin egen kropp.
För i en flickas unga ålder, så var det fadern som bestämde hennes alla steg. Det var inte normalt för en flicka att få gå någon skolutbildning, eller ens gå så långt ifrån hemmet. Nej, det var mannen/sonen som fick all frihet och respekt. För kvinnans liv under antiken, var helt enkelt hemmet. Hemmets sysslor, virka, laga mat osv.
Det kunde även hända att om ett föräldrapar fick en oönskad flicka vid födseln, så kunde fadern bestämma att sätta ut henne i skogen och låta henne dö.
För under den tiden så var ju att få en son det som var det viktigaste för familjen, pga. arvet som skulle föras vidare.
Redan som en ung 13 årig flicka kunde ens fader gifta bort sin dotter till en äldre man, hon hade inget att säga till om utan helt enkelt bara acceptera situationen. Därför var det sällan äkta kärlek ägde rum under Antiken. Och där fortsatte förstås kvinnans tysthet och "slaveri" i livet, om jag nu får kalla det så. För även hos mannen skulle hon tiga.
Då kan vi ställa oss frågan, fanns det glädje under kvinnans liv? Fanns det lycka?
Slog deras hjärta för kärleken till livet, eller för strävan om att klara av livet?
Hälsan var uppenbart inte i ett så bra tillstånd hos det kvinnliga könet…
Jag vill svara lite kort med att jag är glad för det samhälle vi har i dagens läge. Jag påstår inte att allting är frid å fröjd här på vår jord och att det absolut inte förekommer några orättvisor. För orättvisor kommer det alltid finnas då människan har olika tycken samt värderingar. Men vi kan skatta oss lyckliga för att det i alla fall inte råder någon diktatur över kvinnorna här i Sverige. Vi är fria, vi har vår rösträtt, vi har vår rätt till utbildning, jobb osv. Och idag är det mycket sällsynt att det inte finns någon kärlek mellan ett par som valt att leva ihop.
För oss så är det uppenbart och en självklarhet att vi ska ha det så bra som i har det, men sanningen är att många miljontals kvinnor har fått lida och gått igenom mycket, för att vi idag har den frihet vi har.
Att skriva detta inlägg har gett oss en tankeställare, och vi hoppas att även ni tänker på hur mycket makt vi har och att vi kan vara med och påverka det mesta här omkring.
Man skall självklart alltid sträva till det bättre, men kom ihåg att man inte ska glömma bort det bra vi har, så vi inte går miste om det..
Vi tackar för denna tid vi haft på bloggen, och avslutar med att kunskap ger dig möjligheter, kunskap ger dig makt. Man skall aldrig tappa hoppet, för finns det ett hopp inom en, så finns det styrka till att vilja förändra.
måndag 23 maj 2011
Sapfo
Eftersom vi missat att skriva om en kvinnlig författarinna så gör vi ett kort inlägg om det också.
Vi ska nu skriva om Sapfo, den första och den mest kända författarinnan, som var en grekisk vislyriker.
Hon föddes någon gång mellan 630 och 612 f.Kr och dog, pga. att hon tog självmord då hon hoppat från en klippa eftersom hennes kärlek till en ung sjöman inte besvarades, ca 570 f.Kr.
Hon levde på ön Lesbos och hade en dotter vid namn Kleis.
Enligt tradition anses Sapfo ha drivit en flickskola, där hon undervisade poesi, sång och dans. Det sägs även att hon blev förälskad i sina elever.
Det var därför många utav hennes dikter var kärleksförklaringar till eleverna.
Ordet lesbisk kom efter Sapfo, eftersom hon var inriktad på kvinnor. Men det var inte lesbisk Sapfo var, utan snarare bisexuell.
Lesbisk betyder alltså kärlek mellan kvinnor, vilket är mycket vanligare idag än vad det var på den tiden.
En utav Sapfos mest kända dikter lyder så här:
Detta var en dikt till en utav hennes elever, som skulle lämna skolan för att gifta sig.
Det verkar som att Sapfo har haft en jobbig tid då hon blivit förälskad, men inte fått något svar tillbaka, varken från hennes elever eller från den unge sjömannen.
Vi tackar för denna gång, och hoppas att ni tyckt att det var intressant.
Vi ska nu skriva om Sapfo, den första och den mest kända författarinnan, som var en grekisk vislyriker.
Hon föddes någon gång mellan 630 och 612 f.Kr och dog, pga. att hon tog självmord då hon hoppat från en klippa eftersom hennes kärlek till en ung sjöman inte besvarades, ca 570 f.Kr.
Hon levde på ön Lesbos och hade en dotter vid namn Kleis.
Enligt tradition anses Sapfo ha drivit en flickskola, där hon undervisade poesi, sång och dans. Det sägs även att hon blev förälskad i sina elever.
Det var därför många utav hennes dikter var kärleksförklaringar till eleverna.
Ordet lesbisk kom efter Sapfo, eftersom hon var inriktad på kvinnor. Men det var inte lesbisk Sapfo var, utan snarare bisexuell.
Lesbisk betyder alltså kärlek mellan kvinnor, vilket är mycket vanligare idag än vad det var på den tiden.
En utav Sapfos mest kända dikter lyder så här:
Så kan ingen likna en gud i lycka
som den avundsvärde du låter sitta
hos dig för att njuta din stämma alltid
älskliga tonfall
och ditt skratt, som klingar så ljuvt - och får mitt
hjärta dock att klappa så tungt i bröstet;
blott jag flyktigt möter dig får jag intet
ord över läppen
tungan ligger styv, men sekundsnabbt löper
lötsligt en sorts eld genom blod och lemmar,
jag förlorar synen, i örats gångar
börjar det ringa,
hela kroppen dryper av svett, jag skälver
in i märg och ben och min hy får gräsets
bleka färg på marken, jag liknar mest en
döende...
som den avundsvärde du låter sitta
hos dig för att njuta din stämma alltid
älskliga tonfall
och ditt skratt, som klingar så ljuvt - och får mitt
hjärta dock att klappa så tungt i bröstet;
blott jag flyktigt möter dig får jag intet
ord över läppen
tungan ligger styv, men sekundsnabbt löper
lötsligt en sorts eld genom blod och lemmar,
jag förlorar synen, i örats gångar
börjar det ringa,
hela kroppen dryper av svett, jag skälver
in i märg och ben och min hy får gräsets
bleka färg på marken, jag liknar mest en
döende...
Detta var en dikt till en utav hennes elever, som skulle lämna skolan för att gifta sig.
Det verkar som att Sapfo har haft en jobbig tid då hon blivit förälskad, men inte fått något svar tillbaka, varken från hennes elever eller från den unge sjömannen.
Vi tackar för denna gång, och hoppas att ni tyckt att det var intressant.
tisdag 10 maj 2011
Medea, Euripides mest kända verk.
Medea är en dramat skriven av Euripides år 431 f.Kr, det är en antik tragedi. Den handlar om en kvinna som skänkt hela sin kärlek till en man, Jason, som sviker henne. Jason har kommit till hennes hemland, för att försöka erövra en skatt, det gyllene skinnet, som tillhör kvinnans fader, kung Aeetes. Eftersom Madea hade starka känslor för Jason, så valde hon att hjälpa honom med sina magiska krafter, trotts att det betydde svek mot sin egen far. Efter att hon hjälpt sin kärlek att sno skatten han ville komma åt, väljer dem att fly tillsammans, och under flykten så sker flera dåd som hon står i ansvar för. Hon blir då dessutom landsförvisad ur sitt eget hemland.
Efter valen hon valt att göra, så är det tydligt att hon förrått hela sin familj och sitt land.
Men kärleken gör en blind, inte sant?
Hon ger upp verkligen ALLT för honom, och mördar dessutom sin egen broder.
Efter att hon blivit hjärntvättad utav kärleken, och tror sig ha gjort rätt i livet, gifter hon sig med mannen och dem slår sig till ro och hon föder honom två barn.
Det är inte förens efter giftermålet samt barnafödseln som hon inser vilket stort misstag hon har gjort. För Jason börjar bete sig kyligt mot Medea och han lämnar henne strax efter, även de två barnen vänder han ryggen till, och gifter istället in sig i en konungfamilj, enbart för att senare kunna bli tronarvinge. Det är då som det bliv uppenbart för Medea, samt de andra i Jasons närhet, att han gjort allt för maktens skull.
Medea väljer att öppna sina ögon, och förstår tillslut hur illa han fått henne att bete sig.
Läser man Medeas bok, så finns det vissa rader som tydligt får en att förstå lidandet hon gått igenom.
"Åh kunde mitt huvud av blixten från skyn
blott sprängas! Ty leva, vad tjänar det till?
För mig vore döden befrielsens stund,
min räddning ur tillvarons pina." Står på sidan 97, Medea
Hon offrar allt hon har, och försöker desperat få sin hämnd på honom.
Hon dödar deras två barn som de har tillsammans, sen ger hon sig även på Jasons nya fru. Hon mördar även henne. För nu är hennes största önskan att få Jason att smaka på sin egen medicin, på smärtan han fått henne att känna. Den stora kärleken hon burit i sitt hjärta, vänder hon till stort hat och mycket ilska.
Efter att ha fördjupat oss i detta verk, så förstår man verkligen att Jason är syndaren under hela dramat. Dessutom blir han en symbol för männens fåfäng och tyder på att männen i stort sett har större svek än vad kvinnor har i kärleken. Dock ska man inte dra alla över en kam.
Medea visar kvinnornas psykiska styrka, och den stora viljan att få leva sitt liv med sin kärlek.
Hon är dramats centrala person, för allting som sker drar sig till henne.
Medea har varit ett intressant verk att fördjupa sig i, och vi rekomenderar verkligen er läsare att läsa den.
Ialla fall små stycken utav den. Vi hoppas ni kommer gilla den lika starkt som vi har gjort!
Dagens fråga: Hur mycket tror ni att kärleken kan påvärka just DIG?
På återseende våra vänner, hoppas vi kunnat väcka intresse för dessa två antika författare.
Efter valen hon valt att göra, så är det tydligt att hon förrått hela sin familj och sitt land.
Men kärleken gör en blind, inte sant?
Hon ger upp verkligen ALLT för honom, och mördar dessutom sin egen broder.
Efter att hon blivit hjärntvättad utav kärleken, och tror sig ha gjort rätt i livet, gifter hon sig med mannen och dem slår sig till ro och hon föder honom två barn.
Det är inte förens efter giftermålet samt barnafödseln som hon inser vilket stort misstag hon har gjort. För Jason börjar bete sig kyligt mot Medea och han lämnar henne strax efter, även de två barnen vänder han ryggen till, och gifter istället in sig i en konungfamilj, enbart för att senare kunna bli tronarvinge. Det är då som det bliv uppenbart för Medea, samt de andra i Jasons närhet, att han gjort allt för maktens skull.
Medea väljer att öppna sina ögon, och förstår tillslut hur illa han fått henne att bete sig.
Läser man Medeas bok, så finns det vissa rader som tydligt får en att förstå lidandet hon gått igenom.
"Åh kunde mitt huvud av blixten från skyn
blott sprängas! Ty leva, vad tjänar det till?
För mig vore döden befrielsens stund,
min räddning ur tillvarons pina." Står på sidan 97, Medea
Hon offrar allt hon har, och försöker desperat få sin hämnd på honom.
Hon dödar deras två barn som de har tillsammans, sen ger hon sig även på Jasons nya fru. Hon mördar även henne. För nu är hennes största önskan att få Jason att smaka på sin egen medicin, på smärtan han fått henne att känna. Den stora kärleken hon burit i sitt hjärta, vänder hon till stort hat och mycket ilska.
Efter att ha fördjupat oss i detta verk, så förstår man verkligen att Jason är syndaren under hela dramat. Dessutom blir han en symbol för männens fåfäng och tyder på att männen i stort sett har större svek än vad kvinnor har i kärleken. Dock ska man inte dra alla över en kam.
Medea visar kvinnornas psykiska styrka, och den stora viljan att få leva sitt liv med sin kärlek.
Hon är dramats centrala person, för allting som sker drar sig till henne.
Medea har varit ett intressant verk att fördjupa sig i, och vi rekomenderar verkligen er läsare att läsa den.
Ialla fall små stycken utav den. Vi hoppas ni kommer gilla den lika starkt som vi har gjort!
Dagens fråga: Hur mycket tror ni att kärleken kan påvärka just DIG?
På återseende våra vänner, hoppas vi kunnat väcka intresse för dessa två antika författare.
Euripides
Den 23 september år 480 f.Kr invaderade perserna Grekland. Samma dag som grekerna vann, föddes en liten kille som fick namnet Euripides.
Euripides blev förtjust i att skriva, han började skriva pjäser och år 454 f.Kr ingick hans första pjäs i den atenska dramafestivalen, som han verkligen såg fram emot, men det var inte förrän tolv år senare han vann sitt första pris, men under hela sin livsperiod så vann han sammanlagt fem priser.
Han fick ofta kommentarer och blev ofta kritiserad av folk då han mest höll sig för sig själv. Han kände sig även som en missförstådd författare. Euripides skrev inte bara pjäser, utan han valde även att skriva låtar och citat. Några utav hans citat som vi kopierat lyder:
I sina karaktärer skrev han alltid hur människan var, inte hur den ska vara, han var heller inte intresserad av att skriva om hjältar och gudar, utan han skrev om individen.
Han var tyvärr inte så populär under antiken, men han var mycket berömd och blev en utav de viktigaste grekiska dramatikerna
Euripides mest berömda verk är Medea. Andra kända verk är Electra, Backanterna, The Trojan Women, Orestes, Herakles, och Hippolytos.
Euripides dog år 406 f.kr då han utav en olycka blev dödad utav kung Archeolaos jakt hundar vid hans hov.
Enligt vad vi har läst, skrivit och lärt oss tycker vi att Euripides verkade vara en ganska ensamstående författare. Men dessutom vi tycker att det var starkt av honom att inte vara som alla andra, utan bara vara sig själv.
Dagens fråga: Tror ni att ni skulle våga ha samma styrka som Euripides, och våga stå ensam mot all kritik?
Vi tackar för oss. Nästa inlägg kommer att handla om hans mest kända verk, Medea.
söndag 8 maj 2011
Kung Oidipus
Nu över till ett av de mest berömda verket utav Sofokles.
Kung Oidipus, som handlar om att kungaparet i Thebe, får av en spådom, reda på att deras nyfödda son senare kommer att döda sin far och gifta sig med sin mor.
Kungaparet blev förskräckta och anlitade därför en herde som fick ett plågsamt uppdrag. Han skulle lämna barnet ute i vildmarken och låta honom dö där.
Herden lydde kungaparet och tog med sonen långt ut i vildmarken. Han la ner sonen och spikade även fast fötterna i marken.
Herden hade lämnat barnet i kung Korints rike, och som tur var hittade en annan herde barnet.
Kung Korint hade själv inga barn och blev därför väldigt glad när herden hittade honom, sedan uppfostrade han barnet som sin egen son.
Barnet fick efter spikarna svullna fötter samt fula ärr, och döptes därför till Oidipus, som betyder svullnade fötter.
Senare fick Oidipus reda på, av en spådom, att han kommer att döda sin pappa och gifta sig med sin mamma.
Oidipus ville inte att detta skulle ske och flydde därför från kung Korint, eftersom han trodde att Korint var hans riktiga pappa.
Senare möter han en man med en stor vagn och två soldater i ett T-kors. De blir osams om vem som har väjningsplikt och börjar bråka. Det slutar med att Oidipus dödar soldaterna och mannen, som är hans riktiga pappa.
Han fortsätter sin färd vidare till staden Thebe och gifter sig sedan med drottningen, Lokaste, samt får fyra barn med henne. Han får reda på att kungen, Laios, har på en resa blivit mördad för inte för länge sedan.
Staden Thebe drabbades utav en sjukdom. Oidipus stod då rådlös och skickade Keron, som var Lokastes bror, till rådgivaren för att få reda på vad han ska göra. Keron återvände med ett svar, vilket var att Oidipus måste straffa Laios mördare.
Än en gång står han som ett frågetecken. Han går senare till en siare och frågar hur han ska få tag på mördaren. Siaren var tyst ett tag men sa sedan att Oidipus inte kom till staden Thebe som en främling och att Oidipus själv är mördaren han letar efter.
Oidipus påstod att siaren var en lögnare och skivade iväg honom. Men till slut, efter en hel del forskning, får han reda på att det siaren sagt, var sant. Laios var hans far och Lokaste hans mor.
När Lokaste fick reda på det hängde hon sig själv och Oidipus stack ut sina ögon och flydde.
Vi tyckte denna text var väldigt intressant att läsa, och det skulle inte vara fel att få se en variant utav denna teater. Vi tror inte att detta skulle kunna ske i nu tid eftersom det har skett en stor utveckling om hur folk ser på saker och ting. Vi har även en bättre teknik och det skulle därför ske en stor utredning om hur barnet kommit dit den var, vems barn det var osv. Det vi funderade på ett litet tag var åldersskillnaden mellan Oidipus och Lokaste. Hon kanske var ung när hon födde Oidipus, men vi tror heller inte att någon drottning, nu för tiden, skulle gifta sig med en man som var ca 16 yngre än henne.
Vi tackar för denna gång och hoppas att ni tycker att det var lika intressant som vi tycker!
Kung Oidipus, som handlar om att kungaparet i Thebe, får av en spådom, reda på att deras nyfödda son senare kommer att döda sin far och gifta sig med sin mor.
Kungaparet blev förskräckta och anlitade därför en herde som fick ett plågsamt uppdrag. Han skulle lämna barnet ute i vildmarken och låta honom dö där.
Herden lydde kungaparet och tog med sonen långt ut i vildmarken. Han la ner sonen och spikade även fast fötterna i marken.
Herden hade lämnat barnet i kung Korints rike, och som tur var hittade en annan herde barnet.
Kung Korint hade själv inga barn och blev därför väldigt glad när herden hittade honom, sedan uppfostrade han barnet som sin egen son.
Barnet fick efter spikarna svullna fötter samt fula ärr, och döptes därför till Oidipus, som betyder svullnade fötter.
Senare fick Oidipus reda på, av en spådom, att han kommer att döda sin pappa och gifta sig med sin mamma.
Oidipus ville inte att detta skulle ske och flydde därför från kung Korint, eftersom han trodde att Korint var hans riktiga pappa.
Senare möter han en man med en stor vagn och två soldater i ett T-kors. De blir osams om vem som har väjningsplikt och börjar bråka. Det slutar med att Oidipus dödar soldaterna och mannen, som är hans riktiga pappa.
Han fortsätter sin färd vidare till staden Thebe och gifter sig sedan med drottningen, Lokaste, samt får fyra barn med henne. Han får reda på att kungen, Laios, har på en resa blivit mördad för inte för länge sedan.
Staden Thebe drabbades utav en sjukdom. Oidipus stod då rådlös och skickade Keron, som var Lokastes bror, till rådgivaren för att få reda på vad han ska göra. Keron återvände med ett svar, vilket var att Oidipus måste straffa Laios mördare.
Än en gång står han som ett frågetecken. Han går senare till en siare och frågar hur han ska få tag på mördaren. Siaren var tyst ett tag men sa sedan att Oidipus inte kom till staden Thebe som en främling och att Oidipus själv är mördaren han letar efter.
Oidipus påstod att siaren var en lögnare och skivade iväg honom. Men till slut, efter en hel del forskning, får han reda på att det siaren sagt, var sant. Laios var hans far och Lokaste hans mor.
När Lokaste fick reda på det hängde hon sig själv och Oidipus stack ut sina ögon och flydde.
Vi tyckte denna text var väldigt intressant att läsa, och det skulle inte vara fel att få se en variant utav denna teater. Vi tror inte att detta skulle kunna ske i nu tid eftersom det har skett en stor utveckling om hur folk ser på saker och ting. Vi har även en bättre teknik och det skulle därför ske en stor utredning om hur barnet kommit dit den var, vems barn det var osv. Det vi funderade på ett litet tag var åldersskillnaden mellan Oidipus och Lokaste. Hon kanske var ung när hon födde Oidipus, men vi tror heller inte att någon drottning, nu för tiden, skulle gifta sig med en man som var ca 16 yngre än henne.
tisdag 3 maj 2011
Grekisk dramatiker och tragediförfattare
Välkommen åter till vår Antika blogg, denna veckan skall vi fortsätta med kända författare samt deras verk.
Idag tänkte vi informera er om Sofokles, Sofokles var en grekisk dramatiker samt tragediförfattare som föddes år 497 f.kr.
Han var en utav tre tragöder vars verk har sparats. Från 900-talet så skrev han över 120 dramer i sitt liv, men tragiskt nog så var det bara 7 utav alla dem som har bevarats i sin helform.
Här har ni dem:
Idag tänkte vi informera er om Sofokles, Sofokles var en grekisk dramatiker samt tragediförfattare som föddes år 497 f.kr.
Han var en utav tre tragöder vars verk har sparats. Från 900-talet så skrev han över 120 dramer i sitt liv, men tragiskt nog så var det bara 7 utav alla dem som har bevarats i sin helform.
Här har ni dem:
Aias, Antigone, Kvinnorna i Trachis, Kung Oidipus, Elektra, Filoktetes och Oidipus i Kolonos.
De mest kända utav Sofokles verk är de om Kung Oidipus och om Antigone.
De mest kända utav Sofokles verk är de om Kung Oidipus och om Antigone.
Under de religiösa högtiderna så ägde dramatiska tävlingar rum i stadsstaten, Aten. Där sägs det att Sofokles var med och tävlade ungefär 30 gånger, varav de 30 vann han hela 24 gånger. Och de kvarstående tävlingarna som han inte vann, fick han en hederlig andra plats. I ungefär 50 år var Sofokles alltså den mest prisbelönta dramatikern.
Sofokles är även en författare som gav avgörande impulser till dramatikens utveckling. Istället för att ha två skådespelare som de hade förr, så ökade han med en tredje skådespelare och dessutom så ökade han kören från 12 till 15 medlemmar, vilket ledde till att det lades mer koncentration på handlingen under själva verket.
I Sofokles verk, så tror han bestämmt på att gudarna bestämmer människans öde. Och för varje försök som den mänskliga individen gör för att undanfly detta "öde", så leder han/hon sig bara närmare till döden, "till det andra livet efter detta".
År 406 f.kr. då Sofokles tid var inne för att lämna oss på denna jord, så blev han en symbol att se upp till, enligt vissa. Hans ena son som hette lophon, samt ett barnbarn som fick ärva Sofokles namn, följde den stora dramatikens fotspår. Både sonen samt barnbarnet blev författare, sorgespelsförfattare.
Dagens fråga lyder: Tror ni hans son samt barnbarn lyckades lika bra som Sofokles, eller bättre? Med tanke på att kunskapen hela tiden utvecklas?
Dagens fråga lyder: Tror ni hans son samt barnbarn lyckades lika bra som Sofokles, eller bättre? Med tanke på att kunskapen hela tiden utvecklas?
Idag hoppas vi att vi har kunnat göra er bekant med den valde författaren, samt givit er en bra grund för att veta vem han var och vad han gjorde. I nästa inlägg kommer vi skriva om ett / två verk som är från honom.
Vi tackar för idag, på återseende våra vänner.
söndag 1 maj 2011
Typiska drag för Antiken
Tack mina kära vän för dina vackra ord.
Jag tänkte nu fortsätta med de typiska dragen, då jag ska skriva om den antika teatern och tävlingar under antiken i Grekland.
Som min kära vän, Adelina, skrev tidigare, genomfördes det ofta körsånger. I körerna fanns det alltid en försångare/ledare som sjöng en växel sång med kören. Så småningom när försångaren fick sjunga långa verser av texten själv, och låtsas vara huvudpersonen i sången, utvecklades han till skådespelare, då han talade texterna istället för att sjunga. På så sätt föddes teatern och dramat.
Pjäserna var ofta gripande och beskrev släktgräl och kärleksbekymmer.
Senare ordnade man årliga teaterfestivaler där tre antika dramatiker fick tävla med fyra pjäser var. Tre utav pjäserna var tragedier och en var ett lustspel.
Under antiken var teatern mycket viktig för Greklands medborgare.
I Aten byggdes arenan ut och fick sedan plats till ca. 15 000 åskådare.
Tyvärr så fanns inte den demokratin som finns idag och därför fick endast män vara med i publiken eller på scenen. Det som jag tycker är lite lustigt är att männen även spelade kvinnorollerna.
Nu över till det som jag tycker är det mest intressanta under antikens tid.
Olympiska spelen, OS, som härstammar från Grekland och ägde rum i Zeus heliga stad Olympia. Zeus var gudarnas konung, den största och mäktigaste. Hans roll var att skapa rättvisa.
Den första tävlingen var år 776 f.kr och förbjöds senare av kejsare TheoDosius. Nu kanske ni tänker, men den håller ju fortfarande på? Ja det gör den, och det är för att spelen återuppstod i modern form år 1896, som tur är!
Vem som helst fick inte vara med och tävla i de olympiska spelen. Det var endast greker och fria män. Med fria män menar jag då att man varken fick vara slav eller straffad. Jag kan nästan förstå att kvinnor inte fick kolla. De tävlade nakna.
Deltagarna var tvungna att komma en månad tidigare för att träna under domarnas tillsyn.
De olympiska spelen hölls varje olympiad, vilket motsvarar fyra år, i fem dagar.
Under spelens gång bars den olympiska elden fram och under spelens gång rådde krigsförbud.
Ett typiskt spel under antiken såg ut ungefär så här:
• Dag 1 – Kappridning och kapplöpning med häst.
• Dag 2 – Femkamp (löpning, längdhopp, brottning, diskus och spjut).
• Dag 3 – Festtåg till guden Zeus ära.
• Dag 4 – Löpning.
• Dag 5 – Boxning och brottning. Vinnaren fick en olivkvistkrans från guden Zeus heliga träd. I allmänhet togs han emot väl av sin hemstad/by och blev ofta rikt belönad.
Dagens fråga: Vad tycker ni om antikens olmpiska spel?
Detta var nu de kulturella och lite litterära dragen från antiken.
Jag vill tacka för mig för denna gång.
Vi hoppas att ni tyckt att det har varit intressant att läsa de typiska dragen och att ni lärt er något nytt.
Vi hörs snart igen!
Med Vänliga Hälsningar Dilnia & Adelina!
Jag tänkte nu fortsätta med de typiska dragen, då jag ska skriva om den antika teatern och tävlingar under antiken i Grekland.
Som min kära vän, Adelina, skrev tidigare, genomfördes det ofta körsånger. I körerna fanns det alltid en försångare/ledare som sjöng en växel sång med kören. Så småningom när försångaren fick sjunga långa verser av texten själv, och låtsas vara huvudpersonen i sången, utvecklades han till skådespelare, då han talade texterna istället för att sjunga. På så sätt föddes teatern och dramat.
Pjäserna var ofta gripande och beskrev släktgräl och kärleksbekymmer.
Senare ordnade man årliga teaterfestivaler där tre antika dramatiker fick tävla med fyra pjäser var. Tre utav pjäserna var tragedier och en var ett lustspel.
Under antiken var teatern mycket viktig för Greklands medborgare.
I Aten byggdes arenan ut och fick sedan plats till ca. 15 000 åskådare.
Tyvärr så fanns inte den demokratin som finns idag och därför fick endast män vara med i publiken eller på scenen. Det som jag tycker är lite lustigt är att männen även spelade kvinnorollerna.
 |
| Detta är teaterarenan i Aten |
Nu över till det som jag tycker är det mest intressanta under antikens tid.
Olympiska spelen, OS, som härstammar från Grekland och ägde rum i Zeus heliga stad Olympia. Zeus var gudarnas konung, den största och mäktigaste. Hans roll var att skapa rättvisa.
Den första tävlingen var år 776 f.kr och förbjöds senare av kejsare TheoDosius. Nu kanske ni tänker, men den håller ju fortfarande på? Ja det gör den, och det är för att spelen återuppstod i modern form år 1896, som tur är!
Vem som helst fick inte vara med och tävla i de olympiska spelen. Det var endast greker och fria män. Med fria män menar jag då att man varken fick vara slav eller straffad. Jag kan nästan förstå att kvinnor inte fick kolla. De tävlade nakna.
Deltagarna var tvungna att komma en månad tidigare för att träna under domarnas tillsyn.
De olympiska spelen hölls varje olympiad, vilket motsvarar fyra år, i fem dagar.
Under spelens gång bars den olympiska elden fram och under spelens gång rådde krigsförbud.
Ett typiskt spel under antiken såg ut ungefär så här:
• Dag 2 – Femkamp (löpning, längdhopp, brottning, diskus och spjut).
• Dag 3 – Festtåg till guden Zeus ära.
• Dag 4 – Löpning.
• Dag 5 – Boxning och brottning.
 |
| Här hölls olympiska spelen |
Dagens fråga: Vad tycker ni om antikens olmpiska spel?
Detta var nu de kulturella och lite litterära dragen från antiken.
Jag vill tacka för mig för denna gång.
Vi hoppas att ni tyckt att det har varit intressant att läsa de typiska dragen och att ni lärt er något nytt.
Vi hörs snart igen!
Med Vänliga Hälsningar Dilnia & Adelina!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)